Tolerans

·      Det jag har sett i filmer så är det väldigt stereotypiskt. Pojkar är starka och modiga, och flickor är lugna och inte lika framåt. Flickor har ofta klänningar och kjolar medan pojkar har byxor. Det är ju inte så på riktigt, fast det är de som ser det så, som pojk-leksaker och flick-leksaker. Kläder för vuxna så är det mesta gjort för en manlig eller kvinnlig kroppsform. Men en man kan ju alltid köpa kläder från damavdelningen, och andra hållet. ·      Det är som jag sa annan, flickor har mycket rosa och klänning, medan pojkar har blått eller grönt. Det är även flick- och pojkavdelningar i affärer, och man kan alltså se ganska lätt se att det är skillnad på kläderna i både färg och form. ·      Man ser det ju som att kvinnor ska ha klänning och sminka sig, men om en man gjorde det så skulle han så skulle han ses som feminin och då har det ändrat på hans identitet. Ens identitet beror på hur man beter sig, och enligt könsnormerna så kan man bete sig som en man/pojke eller kvinna/flicka. Så om en man beter sig kvinnligt så ändar det hans identitet. ·      Vi har växt upp med könsnormer. Pojkar leker med bilar medan flickor leker med dockor. Om man börjar därifrån, att föräldrarna kan ge sitt barn lite av båda eller leksaker som är menade för båda. Så det mesta ligger hos föräldrarna och hur de väljer att uppfostra sina barn. ·      Det kan vara bra att man har könsnormer för de transsexuella t.ex. För om en man vill vara kvinna, så kan det vara svårt att ses som en kvinna om det inte finns kvinnor. Det som skulle vara bra med att inte ha några könsnormer är att folk skulle inte kunna ses som sämre på grund av vilket kön man har. Flickor brukar oftast ses som svagare än pojkar.

matte

Text 

Du börjar med att se vilket tal tre och fyra har gemensamt, ett så litet som möjligt. Det var tolv. Sedan sätter man upp ett multiplicerat av tre multiplicerat med fyra. Man adderar det med ett multiplicerat med fyra av fyra multiplicerat med tre, det blir tre av tolv adderat med fyra av tolv som är lika med sju av tolv.

Bild 

föremål 

symboler 

Billy Elliot recension

The move was inspiriting. It kind of told you that it is okay to be yourself and do what you want. The story was also great, maybe a bit expected. You know, poor boy gets a chance to live out his dream etc. his mother is dead and his father is still sad about it.

But I appreciate the different characters, because the worst thing ever is when the characters almost got the same personalities.

I love the culture and also, to be honest, their accents, even if I didn’t understand everything they said. I don’t think that there are many bad things about this movie, I mean; it was a bit boring in the beginning because it didn’t happen much. But it’s like that in most movies.

But it was a really good movie and I actually liked it more than I thought I would.  

läslogg: I Ljusets Makt #7, Boktips

I Ljusets makt är första boken i den spännande Grisha-trilogin. Den handlar om huvudpersonen Alina som växte upp, tillsammans med sin bästa vän Mal, som föräldralös. Hon är en helt vanlig flicka, så vanlig som man kan vara. Men plötsligt dras hon med i ett äventyr hon aldrig hade väntat sig tillsammans med den mystiska skuggmästaren. Hon får lära känna krafter hon aldrig kunnat drömma om, att kontrollera ljus. Man vet aldrig vem som går att lita på, inte ens skuggmäster som kan vara den ända som kan hjälpa henna att bemästra hennes krafter och rädda landet. Och dessutom så finns det alltid någonting som står i vägen för det som behövs åstadkommas. Då hon tvingas flytta till huvudstaden, där hon även tvingas att ändra sin livsstil, behöver hon även hitta ett sätt att stoppa den mörka platsen skapad av mörka krafter för så många år sedan, där onda varelser lurar. Skuggskänkan. Det är mycket som händer innan de tar sig någonstans.

Boken utspelar sig i en fantasivärld som inspirerats från gammal rysk kultur, för att författaren Leigh Bardugo gillar att skriva saker som utspelar sig i Europa. Det är en medeltida känsla som man bara måste älska. I boken är det många plot-twists och i visa lägen i en bok så kan det göra en bok dålig, men den här är så pass bra skriven att det gör den bättre, och man kan inte sluta läsa. Boken har allting man behöver för att göra den perfekta boken. Äventyr, lite skräck, lite romantik och en massa spänning. Som jag sa så vet man aldrig vad som kommer att hända och det gör så att man inte kan sluta läsa boken. Om man oroar sig för att det är för mycket eller för lite romans så har man inget att oroa sig för. Det är riktigt så att man tänker på det under de spännande händelserna men när det händer så är man så inne i det så man kan inte tänka dåligt om det.

Om man har läst den här boken och inte fått nog så finns även den andra boken, I Stormens Öga, och tredje, Ur Askan. Men efter det så finns det även en annan serie som utspelar sig i samma värld men flera hundra år bakåt i tiden.

Det är så mycket känslor under hela boken som man känner och det går inte att inte känna att dem. Man blir glad, arg, besviken och totalt bortförd av de starka karaktärerna och sätet boken är skriven. Det finns alltid den där karaktären som man gillar lite mer än de andra, så är det i alla böcker. Men frågan är; gillar du den modiga kvinnliga huvudkaraktären, den smarta och skyddande jägaren eller den mystiska skuggmästaren. Och tro mig, det är ganska svårt att bestämma sig, men det är alltid någon som sticker ut mer än de andra.

Boken är helt fantastisk, helt enkelt, och man har inte ha levt livet fult ut om man inte läst den har boken.

Matte bråk

bild


symboler


ord


föremål

läslogg: I Ljusets Makt #6

Leigh Bardugo, som skrev boken, var född i Jerusalem men uppväxt i Los Angeles. Hon har studerat på Yale och har även varit aktiv inom journalistik, reklam och makeupartist inom film. Hon har gjort många bokserier som hamnat på New Yorks Bestseller top ten, men Grisha-triologin var den första serien hon skrivit. hon bor nu i Hollywood.

När hon skrev första boken, I ljusets Makt, så inspirerades hon av Rysk kultur.

Innan hon hade blivit klar med första boken så hade hon haft svårt att göra en bok klar, hon brukade bara komma till första eller andra kapitlet. Hon hade inte tänkt på att göra en efterföljare när hon höll på med boken, hon vill bara satsa mest på att få den klar. När hon var klar förstod hon skälv att det inte bara kunde vara en bok.

Efter att hon skrev klart Grisha trilogin så började hon med en annan bok som heter på engelska The Dregs. Det utspelar sig i samma värld men i ett annat land. Landet heter Kerch och man kan se det på kartan i början på den tredje boken. Hon kände att hon inte hann utforska allt i den första serien. Bardugo tyckte att Kerch var ganska stort för henne så hon ville komma på mer åt det.

Det står inte mycket om Leigh Bardugo skälv någonstans men det finns många intervjuer där hon säger hur hon tänkt och vad hon tycker.